torsdag 22 juli 2010

Den största av gåvar



"En ros blommar och vissnar sedan
men dess skönhet och väldoft
lever evigt i minnet"




I morgon, den 23 juli 2010, skulle ha varit Freddies 26 födelsedag, och jag hoppas att Freddie någonstans är lika uppspelt över sin födelsedag som jag är att fira honom.
År 2008 togs Freddie från oss.
Sorgen är idag, och för alltid, oumbärglig.
Anledningen till att jag inte gått under av min sorg är två,
Mina syskon som alltid finns vid min sida och vet vilken smärta sorgen efter Freddie bringar.
Den andra anledningen är den männskligaste av anledningar, hämnd. Jag vill ha hämnd på denna hemska sjukdom som tog min bror,
jag vill ha ett vaccin.

Min kamp efter ett vaccin har tagit mig längs många vägar,
På min väg har jag funnit eldsjälar som delar mitt hat mot Cancern, och likt som mig är villiga att korsa eld för att besegra den.
Tyvärr har jag även träffat på motsatsen, folk som ser min entusiasm som ett tecken på en växande galenskap, och därför vill ge mig "hjälp" att glömma kampen mot Cancern.
Dom förstår inte att min kamp mot denna gräsliga sjukdom är min gåva till Freddie,
och till världen.

Cancer är en folksjukdom, risken är lika stor för kvinnor som för män att drabbas. Statistiken visar att var tredje person drabbas, vilket innebär att genomsnittligt sex personer får cancerbesked i timmen. Har den inte drabbat din familj än så kommer den snart göra det.
Kampen är större än den enskilda individen, och jobbar vi alla tillsammans har vi snart våra vaccin. Forskningar gör så stora framsteg nästan dagligen, med större budget är drömmen som så många av oss delar en möjlighet.

Mirakel är till salu, om vi bara är villiga att ge lite av oss själva och av våra pengar.
Stöd kampen idag!

tisdag 16 februari 2010

Ännu en vädjan


Nu sitter jag här,
det är över ett år sen nu som Freddie lämnade oss.
Jag önskar jag kunde säga att smärtan lättat något, att jag lyckats uppnå någon nivå där
jag kan acceptera det som hänt.
Men, nej, var dag är lika tung som den andra och mina tankar cirkular jämt och ständigt runt faktumet att detta är orättvist, fel och, enligt min djupaste tro,
onödigt.

Vi lever i framtiden.
Vi har talande datorer, robotar som utför mycket av vårt arbete och bilar så sofistikerade att dom nästan kör sig själv.
Det är ju så här framtiden har sett ut i alla sci-fi filmer man sett genom åren.
Så, i detta teknoligiska samhället vi skapat för oss själv, varför har vi ännu inte ett botemedel mot Cancer?
Vi svenskar är exeptionellt duktiga på att skänka våra surt förtjänade slantar till välgörenhet, vilket gör mig till en stolt svensk. Vi bryr oss om vår omvärld, men av alla välgörenheter som behöver pengar känns det som om Cancerforskningen går efter all annan.

Mitt hjärta går till offren och deras anhöriga i Haiti, tro inget annat.
Men Cancern skördar fler liv än så vart år, så varför kommer cancerforskningen på andra plats?

Ett botemedel gagnar inte bara Dig och Mig,
det gagnar världen.
Så öppna ditt hjärta och skänk en slant.
200 kronor kan vara skillnaden mellan liv och död när någon du älskar blir drabbad.