Ännu en vädjan

Nu sitter jag här,
det är över ett år sen nu som Freddie lämnade oss.
Jag önskar jag kunde säga att smärtan lättat något, att jag lyckats uppnå någon nivå där
jag kan acceptera det som hänt.
Men, nej, var dag är lika tung som den andra och mina tankar cirkular jämt och ständigt runt faktumet att detta är orättvist, fel och, enligt min djupaste tro,

onödigt.

Vi lever i framtiden.
Vi har talande datorer, robotar som utför mycket av vårt arbete och bilar så sofistikerade att dom nästan kör sig själv.
Det är ju så här framtiden har sett ut i alla sci-fi filmer man sett genom åren.
Så, i detta teknoligiska samhället vi skapat för oss själv, varför har vi ännu inte ett botemedel mot Cancer?
Vi svenskar är exeptionellt duktiga på att skänka våra surt förtjänade slantar till välgörenhet, vilket gör mig till en stolt svensk. Vi bryr oss om vår omvärld, men av alla välgörenheter som behöver pengar känns det som om Cancerforskningen går efter all annan.

Mitt hjärta går till offren och deras anhöriga i Haiti, tro inget annat.
Men Cancern skördar fler liv än så vart år, så varför kommer cancerforskningen på andra plats?

Ett botemedel gagnar inte bara Dig och Mig,
det gagnar världen.
Så öppna ditt hjärta och skänk en slant.
200 kronor kan vara skillnaden mellan liv och död när någon du älskar blir drabbad.